7 mars, 2022
Hem » Blogg » Bo och leva i Peloponnesos: stora beslut och mindre drömmar
En del av mina och Elias mindre drömmar i vårt stora beslut att bo och leva i Mani i Peloponnesos var att ha en hund. Vi visste från början att vi inte ville köpa en hund utan adoptera en. Om du har varit i Mani i Peloponnesos tidigare har du säkert märkt att det finns många hemlösa hundar och katter här. Små kattungar eller nyfödda valpar som lämnas på soptippar, äldre hundar som kastas ut på gatan, katter som förlorar sina ägare.
Jag tror att situationen i hela Europa är värre nu, till följd av de många lockdown perioder och tider som tillät många att arbeta hemifrån. Det var kul med en kattunge eller en valp men nu är det dags att gå tillbaka till det normala livet. Och då lämnas katten eller hunden någonstans där den inte hittar tillbaka hem. Vi misstänker att det var det som hände vår Estia. (Estia story in English, Opowieść o Esti w języku polskim)
Att ha hund ingick i våra planer redan 2016, då vi fortfarande bodde i Göteborg. Vi flyttade till Peloponnesos på juldagen 2017 men Estia är vår nya familjemedlem från november 2021. Vi väntade med detta beslut tills vi hade byggt och flyttat till vårt eget hus. Från september/oktober 2021 började vi titta på och följa hundpresentationer visade av MIAO, Mani International Animal Organization.
Jag tror att det var en söndag i november när jag frågade Elias om han såg den senaste videon med en valp på ett fosterhem i Agios Nikolaos. ”Shorty” hette hon (hon föddes med en mycket kortsvans) och vi blev båda kära i henne vid första ögonkastet! Vi bokade en tid för ett besök (skynda, skynda Elias, annars tar någon annan “vår” hund!) och för att prata med hennes fostermamma.
Shorty satt på en av mina skor under vårt samtal och flirtade med Elias. Smart hund, tänkte jag i det här ögonblicket, hon försökte hålla kontakten med oss båda samtidigt, haha. Under det första besöket hade Roswitha, hennes fostermamma och volontär från MIAO, gett oss mer information om denna underbara 4,5 månader gamla valp. Efter ett par minuter tog vi Shorty på en kort promenad. Det var väldigt tyst i vår bil på vägen hem men vi visste båda att ”ja”-beslutet hade tagits.
Shorty och hennes bror hittades i början av september 2021 av ett ungt par från Tyskland. Båda valparna var bundna vid en parkeringsplats nära färjehamnen i Patras. Valparna (cirka 3 månader gamla) var livrädda och hungriga men rena och inte blyga för kontakt med människor.
Det var uppenbart att de hade ett hem tidigare och någon som tog väl hand om dem. Och när det var dags att åka hem behövdes de inte längre. En människa kan ibland vara en hänsynslös varelse. Det unga tyska paret var också på väg hem i husbil och med en nyfödd bebis. Det var absolut inte möjligt att behålla valparna men det var helt uteslutet att fortsätta hemresan och lämna hundarna vid vägkanten.
De bestämde sig för att behålla valp-pojken och försöka hitta något närliggande räddningscenter för valp-flickan. Alla som de kontaktade svarade dock: ”nej, vi är ledsna men vi har inte plats och möjlighet att ta valparna, vi är överbelastade redan nu”. De gjorde ett sista desperat försök och kontaktade MIAO i Stoupa, det vill säga byn de åkte ifrån. Och här, tack och lov, fick de höra: ”snälla, lämna de inte, kom tillbaka och vi ska hitta ett fosterhem för valpen!”. Så de fick vända bilen och åka tillbaka till Stoupa (ca 25o km!) där Shorty lämnades hos Roswitha och hennes man.
Och så kom jag och Elias och tog henne till Hestiahuseti Nomitsi. Det var inte svårt att hitta ett namn till henne heller. Hon är härden i vår familj, som Hestia, den antika grekiska gudinnan för härden, familjen och hemmet var.
Vårt liv slutade vara enkelt och okomplicerat eftersom det är ett ansvar att ta hand om en hund och det var mycket som vi behövde förändra i vårt företags- och privatliv. Men vi får mycket villkorslös och ren kärlek från Estia dagligen och det är faktiskt hon som tar hand om oss. Vi kan inte längre sitta och jobba lika länge på hemmakontoret, hahaha. Jag och Elias är väldigt, väldigt tacksamma för det beslutet tyska paret tog och för alla underbara människor som arbetar som volontärer med MIAO. Nedan med sin bästa vän: Estia 2!
MIAO, Mani International Animal Organization är djurskydd i Mani-området. MIAO bildades som en djurskyddsgrupp i slutet av 2012 efter några fruktansvärda attacker mot hundar och katter i Stoupa. Det bildades under paraplyet av GAIA, den lokala frivilliga miljöskydds-, brand- och räddningsgruppen.
”Our aim is to protect all kinds of animals living in our region. For most of them this area has always been their natural home; others were brought here to provide food, protect homes or accompany us and some only ever stay a few weeks of the year on their way to or from warmer areas. We want to preserve the natural habitats of wild animals and to provide good living conditions for domesticated animals”
Läs mer om MIAO på deras hemsida eller på deras Facebook-sida eller ta en titt på Youtube-kanalen och överväg att stödja organisationen genom att vara medlem oavsett om du bor i Mani eller utomlands.